Jag kan börja med å säga att jag glömde skriva vilken tid Clara kom ut! haha sämst.  18.57 är hon född! Så 11 timmar tog det & då räknar vi från 8.00 på morgonen när man började ana något lixsom!


Annars då, igår var jag med mor på gränby en sväng, fixade lite ärenden & shoppade lite :) Sitter aldrig fel! Men det är liite jobbigt endå med shoppingen, man vill inte handla för mkt, för jag har fortfarande 7 kg kvar att gå ner! minst. Man vill gå ner alla kilon jätte fort, samtidigt som man inte orkar bry sig på nå vis. Vi får se vad som kommer överväga! :)

Idag kommer mor min hit för hon ska låna våran tvättstuga en sväng! Får se om jag ska hjälpa maria att färga håret också!

Jag ska även ge mig på bröstpumpen, haha! Funkar allting så ska jag nog pumpa ur lite, så ska Claras mormor & morfar få vara barnvakt på sista april. Inte för att jag ska dricka, utan för att jag ska köra! Och det kan vara skönt att få slappna av lite för en stund. Eftersom det antagligen inte kommer vara några andra barn me nånstans så känns det sådär att ta med lill skruttan. Det blir lixsom ett helt annat röj på dom som dricker om det inte är barn med!! Men men vi får la se.. Inget bestämt än!

Nu är det frulle dags!

Jag vaknade på morgonen vid 7.30 och kunde inte somna om så jag började läsa lite om förlossnigar och allt spännande som hör till. Efter en stund så tyckte jag att jag hade ovanligt mkt sammandragningar men tänkte inte mer på det utan trodde att det blev mest undermedveten nervositet för att jag låg och läste om förlossningar! :)

Så jag klev upp ur sängen och gjorde en sjujäkla brakfrukost, med fil & flingor, äggmackor, juice & kaffe! Sjukt mätt. Hade fortfarande sammandragningar efter frukosten så då hoppade jag in i duschen en sväng  och tänkte att det kanske skulle gå över! Började ana lite om att det kanske var på g. Lite smått rädd sådär! 

Vid 11.15 så låg jag i sängen och kikade på vänner, då hade jag 3 värkar på 10 minuter, dock inte så kraftfulla! (tänk om man visste då vad som komma skall, mohaha) Ringde Micke och sa att han fick komma hem om han ville för jag hade "ont i magen". Det tog kanske 15 minuter sen var han innanför dörren! Då stog jag på alla fyra i sängen och frustade som ett djur av smärta! haha, om man kan säga så. Nejrå, men det gick så jäävla fort från det att jag ringde Micke tills han kom hem. Smärtan blev så kraftig. Jag provade nog alla ställningar i sängen & försökte andas samtidigt, det fanns lixsom inget sätt som var bekvämt kan jag säga! Micke gick & duschade, städade lite, plockade ihop det sista till bb-väskan och ringde till förlossningen! Vilken karl! :) Jag provade duscha ännu en gång, men det onda gick lixsom inte över. Då var klockan kanske runt 13 snåret på dagen & nu var jag nog inte så pratglad. Jag hade max 1 minut mellan värkarna, så det enda jag gjorde var att ha ont och försöka andas rätt, typ! Allt försöka torka sig och klä på sig med det onda var inte det lättaste kan jag säga! hujedamig! Det tog säkert 25 minuter. Precis när vi skulle gå ut till bilen så hade jag ingen värk alls så då små sprang jag lite för att hinna sätta mig ner i bilen, haha!! Ville mest inte att nån skulle se mig, jag var ju inte direkt i mina finaste dagar! ;) Måste säga att det var riktigt skönt att åka bil, och det trodde jag INTE. Jag vevade ner rutan så att det blåste in massa kalluft i ansiktet! Att rekomendera!

Väl inne på förlossningen så mötte en snäll tjej upp oss (eller mig, för micke var och parkerade bilen) som sa att det inte fanns något undersökningsrum ledigt! JIPPI. not.. Där fick jag stå, alldeles själv, hängandes över ett bord, med blött hår sen duschen & folk som tittade på mig när dom gick förbi. Man kände sig lite som ett djur i en bur! Hahah, samtidigt som man verkligen inte orkade bry sig på nå vis. Efter 10 minuter fick vi komma in i undersökningsrummet, Tack & lov! Och jag lovar er, dom där 10 minutrarna var fan dom längsta jag varit med om! Det blev inte så mkt till undersökning för jag kunde inte ens hoppa upp i sängen, så dom kollade bara ctg-kurvan & det blev inte så mkt snack utan vi fick ett förlossningsrum right away!!

När vi kom in dit så bytte jag om till den där otroligt vackra vita rocken. Det kom in lite barnmorskor och folk som presenterade sig och berättade massa saker, hah, kommer inte ihåg ett skvatt av vad dom sa eller hette. Jag blev undersökt i vaginan och det konstaterades att jag var öppen 6 cm. Bra gjort! 14.25 introducerade dom mig för lustgasen. Vet faktiskt inte om den hjälpte något, men det var riktigt skönt att ha något i handen och att ha något att fokusera på. Blev liite illamående efter en stund, så jag spottade lite slem, men det var nog det. 16.04 tog dom hål på hinnan så att vattnet gick, man trodde att det skulle göra ont, med tanke på hur stor & läskig nålen var, men det kändes ingenting. Efter det så blev smärtan INTE så härlig kan jag lova. Den förstärktes ganska så mkt mer, puuuh.

Mitt uppe i detta värkarbete så vill dom att jag går till toaletten och kissar. Vilken pers att gå & kissa ska vi inte ens tala om. Det gick ju inte! Såklart. Så 17.55 tappade dom mig på urin. Trodde även att det skulle göra ont när dom tog bort den, men det kändes inte heller. Iofs så hade jag ju bara katetern i kanske 1 minut, men endå.  18.00 satte mina krystvärkar igång! Fy fan. När jag fick värk så sjönk Claras puls, så in med elektroder på hennes huvud för att få direkt kontakt med henne! Sen var det kanske fyra pers som vände mig från sida till sida för att kolla om Claras puls blev bättre åt nåt håll, men det var väl sådär. Så jag fick bara syre efter varje krystvärk och då blev det liiite bättre. Det som utlöste det hela var att jag pressade ner henne under varje krystvärk men hon åkte lixsom tillbaka upp igen när dom avtog. Så det blev lixsom upp,ner,upp,ner.. osv. Då fick jag lite dropp som skulle hjälpa till, så att värkarna skulle bli lite längre. Det kom in en läkare och kikade lite hur allt såg ut under krystvärkarna (askul att hon bara stog där & glodde på en in action, haha) & tillslut sa hon, "nu har du 2 krystvärkar på dig, annars blir det sugklocka". No thank you, tänkte jag. Sen kom hon tammetusan ut på dom där två krystvärkarna också :) Vilken känsla! Herregud! Lättnad som heter duga! Och bara känslan när hon åkte ur mig är också helt sjuk. Alldeles varm & slaffsigt, hah! Från att ha haft världens bränn-känsla i alla nedre regioner till en sån jävla lättnad att inte ha ont, det är helt sjukt obeskrivligt! Allting, alla känslor, allt är helt obeskrivligt i just det där tillfället. Men glad är man, man har ju precis blivit en liten familj! <3



Sen alla dessa tankar man haft innan om förlossningen, om hur man vill ha det, och att man ska göra si & så & bla bla bla.. Det går ju lixsom inte att förutspå eller gå några kurser. Utan allt faller sig bara naturligt! Micke var helt fantastisk under förlossningen. Han satt vid min sida hela tiden, puschade mig till tusen, smekte mig i håret och bara va där och tog hand om mig! Så underbar! Trodde verkligen inte att han skulle ta allting så bra som han gjorde, farscinerad är jag! Vette tusan om jag hade klarat av att se nån jag älskar ha så ont! Men som sagt allt faller sig naturligt! <3


Tyvärr så har jag slarvat bort kamera sladden så jag kan inte lägga upp nå bilder! Men ska försöka leta fram den imorrn så lägger jag in lite bilder! :) Vi tog inte så många men bättre än inget!

Alltså man tar sig ju inte riktigt tid till bloggen förtillfället! Men det är nog för att micke är hemma just nu! Man vill lixsom hinna umgås så mkt som möjligt med varanndra. Hoppas det är förståligt :) Det kommer bli bättre när han börjar jobba igen, men det blir ju dock inte förens om 1 vecka!!

Allting flyter på bra, peppar peppar, haha.. änsålänge iaf! Hon är så snäll våran lilla Clara! Alla säger "ta vara på den här tiden nu", Jo vi försöker! Det är svårt att veta hur man tar vara på den här tiden, när det är en tid som vi aldrig varit med om förut! Men vi gör vårat bästa, för fort går det! Skruttan är redan 11 dagar gammal lixsom<3

I måndags så var det återbesök på akademiska! Allt såg jätte bra ut, hon hade då bara gått ner 50g, så dom trodde hon var på väg upp igen. :) Alldeles riktigt för i fredags var det BVC besök! Och nu väger hon 3710g och är 53 cm lång! Då har hon gått upp 130g på 4 dagar, & växt 1 cm sen hon kom ut, inte illa pinkat damen lilla. Allt annat såg också bra ut, navelsträngen är borta så nu har hon jätte fin navel! Skönt de, för gott luktar det icke!




Jag känner mig äntligen good downstairs! Vilket innebär att man kan sitta ordentligt. Det är helt underbart! Längesen man satt utan att det "tog i" nånstans! Ja menar det var inte direkt bekvämt att sitta under preggo tiden heller! Blödningen börjar nog avta, hoppas jag! Har inte varit nåt nu på nästan 2 dagar. Otroligt skönt! Kilona på min kropp går sakta men säkert neråt. 10 kg är borta, men 10 kg till ska få försvinna så är jag back on track! Prövade lite jeans som jag hade innan, kul att man fick upp dom på halva låren, haha! ett skämt! Förlovningsringen sitter på igen iaf :) Hur glad som helst blev jag när jag fick på mig den här om dagen! Har ju typ inte haft den på 5 månader, så saknaden var stooor kan ja loova. Det jag saknar mest nu är att shoppa kläder, men ska nog vänta lite med det eftersom man inte riktigt är fit for fight än!!

NU ska ja nog ta mig en dusch, både karl och barn sover, då passar man på att pyssla om sig själv! :)
pusss&hej!